Hoppa till innehåll

Etikett: makter

Att hitta sin plats

Jag har alltid känt en väldigt stark kärlek till träd så för mig har det alltid varit naturligt att söka upp ”min plats” i skogen. Eftersom jag är född och uppvuxen på en ö så är förstås havet också oerhört viktigt för mig. Men sitter jag eller vandrar vid havet vill jag gärna ha skogen med mig samtidigt.

Innan jag går in i skogen, och alldeles särskilt om jag är där i något magiskt ärende, så stannar jag alltid till precis i skogskanten först. Där presenterar jag mig och talar om mitt ärende. Sen väntar jag på att bli inbjuden. Blir jag inte det går jag hem igen. Jag skulle inte drömma om att beträda en mark som jag inte är inbjuden till. Det hör till vanlig hyfs tycker jag.

När jag fått min inbjudan och tar mina första steg in i skogen så sänder jag ut en förfrågan om vilken plats som är villig att arbeta med mig för det syfte jag har. Sen gäller det att ha alla sinnen öppna och följa tecknen. För det kommer alltid vägvisning. Om du inte tycker att du får någon vägledning då har du förmodligen huvudet fullt av ovidkommande tankeskräp. Och då varken ser eller hör du skogen när den talar till dig.

Detta händer mig ibland förstås. Och då är det bara att ställa sig och rensa en stund. Tömma ut alla tankar. Är man rädd att glömma något viktigt kan man ju skriva upp det på en lapp, eller be en sten om hjälp att hålla tanken åt mig tills jag har tid med den igen. En sten som ryms i handen passar bra. Men fråga först om den vill hjälpa till! Den kan ju ha annat för sig ;-)

Så, när jag  nu har tömt ut alla ovidkommande tankar, har sinnet inställt på ”sök” och det magiska ögat aktiverat så är det bara att följa direktiven. Snart ser jag min plats. Det går oftast väldigt fort när jag gör på det här viset. Jag  känner igen platsen på dess speciella ljus och på den känsla jag får i kroppen. Hur det känns och ser ut är omöjligt att beskriva och helt oviktigt eftersom det är olika för varje person.

Min plats är ofta på samma ställe men inte alltid. Det händer ibland att jag blir visad åt ett annat håll än jag trodde och det tycks ha en del att göra med vad jag har för ärende. Kanske är det så att skogens olika punkter och väsen hjälper till med olika saker. Eller så är det bara så att även skogens väsen gillar omväxling ;-)

Lämna en kommentar

Starka drömmar

Det finns drömmar och drömmar. Olika som natt och dag. Skräpdrömmar, klardrömmar och varseldrömmar. Och så finns det Starka drömmar.

Starka drömmar är särskilt magiska och har ofta budskap som är personliga till drömmaren. Jag upplever alltid att det finns något viktigt element som jag behöver lära mig något av. Därför tänker jag ofta på dem som Lärodrömmar. Det kan vara något om mig själv, om livet eller om ett ämne jag grubblar över. Det tycks aldrig handla om ”världsliga ting” dock, utan det finns alltid en djupare koppling.

Jag har Starka drömmar i perioder och nu har det varit väldigt sparsamt med den sorten ganska länge. En period i början på året kom det några, och de kändes som en föraning om något mer. Sen var det tyst om nätterna länge, länge.

Men inatt var det dags igen. En oerhört tydlig dröm. Skarp som en HD-film och med klara vackra färger.

Kanske en dimensionsport?

Golv skört som spindelväv på sina ställen. Såg ut lite som vit vävtapet, men jag kunde lätt sticka fingrarna rakt igenom och riva upp bitar. När jag gjorde detta så kunde jag titta rakt ner i en annan värld, som om jag kikade neråt in i en parallell dimension. Den världen/dimensionen såg jag lika tydligt och klart och i färg som övriga drömvärlden.

Makter i djurhamn

Utanför fönstret till rummet där jag befann mig såg jag sen först en råbock alldeles nära. Kanske en meter från husväggen. När jag smög närmare fönstret för att titta så såg jag att bocken hade sällskap av en björn och en liten bit bort kom ett lodjur strosande. De tittade lugnt tillbaka på mig och verkade inte det minsta skygga.

Och så blev jag överraskad!

När jag vaknat på morgonen hade jag drömmen i klart minne. Varenda detalj kändes lika levande i minnet som när jag drömde dem. Och minnet satt kvar även senare på dagen, då jag råkade gå förbi en trädgård där jag i ögonvrån fick syn på en råbock. Döm om min förvåning när jag nyss hade drömt om en!

Det riktigt märkliga var att bocken stod kvar till synes helt obekymrad medan jag försökte skynda mig att få upp kameran. Jag var rädd att han skulle skutta iväg i rädsla när han upptäckte mig. Men han stod lugnt kvar och jag fick min bild.

Det var en stark upplevelse och jag kände verkligen hur nära den var förbunden med min dröm under natten.

Jag funderade mycket på vad det skulle kunna finnas för lärdom i dessa händelser men inget speciellt kom till sinnes. Ibland får man vänta på att polletten ska trilla ner så jag släppte det hela.

Det var inte slut på märkligheterna än

Någon dag senare, fortfarande med drömmen i klart minne, hade jag börjat fundera över den igen men utan att komma fram till något. Jag bestämde mig för att ta en tur ut i naturen en stund. Det är ett bra ställe att varva ner och låta tankarna arbeta ostört.

Jag funderade en stund över vilka av mina favoritplatser jag skulle välja att gå till. Så kom ett infall och jag tog mig för att söka fram lite uppgifter om vissa av platserna. Det visade sig att en av dessa platser var en gravplats från järnåldern. Där hade dessutom funnits en boplats från ”folkvandringstid” (nån som vet när det var?)

Dessutom hittade jag en uppteckning över fornfynd som gjorts på platsen. Nästan överst på listan fanns i nämnd ordning, ben från björn och lodjur.

Precis som i drömmen! Först kom råbocken, sen björnen och sen lon. Tre makter som vill mig något! Hmm… gissa vilken plats jag valde att hämta kraft på ;-)

Lämna en kommentar

Gudar och Gudinnor – verkliga eller symboler?

Gudar och gudinnor… är de symboliska bilder av en större kraft, eller är de egna krafter/varelser/entiteter?

Den frågan dyker upp då och då och diskuteras ofta på olika forum. Jag brukar läsa och begrunda men insåg härom dagen att jag aldrig gjort någon riktig djupdykning i min egen tro om detta ämne.

Så när jag nu gjort det ser jag att min kosmologiska uppfattning skiljer sig lite från många andra jag läst om och hör talas om på sista tiden.

Allkraften

Jag tror på en grundläggande Allkraft som styr över allting och är alltings upprinnelse. Jag har inget speciellt namn på denna kraft utan brukar relatera till den som Alla heliga krafter, Stora Mysteriet eller helt enkelt Allkraften. Några av benämningarna har jag nog fått med mig från mitt shamanska lärlingsskap, men själv känslan och upplevelsen av Allkraften har jag alltid haft med mig. Namnen kan ändras men kraften är densamma.

Det finns ibland en slags feminin ton hos den här kraften, och därför skulle jag kunna tänka mig att relatera till den som Allmodern. Så på DET sättet kan jag se en slags Urgudinna i Allkraften. Men det är egentligen oviktigt. Jag ser den här kraften som neutral för det mesta..

Inom denna Allkraft lever allting som är skapat. Liv finns på tusentals nivåer och kännetecknas, för mig, av medvetande, substans och energi. Medvetande kan vara vaket och aktivt eller slumrande och inaktivt. Allt som lever är besjälat av medvetenhet i olika grad.

Väsen inom Allkraften

De väsen som lever inom Allkraften finns i en slags hierarkisk ordning. Från de med minst aktiva medvetanden till de som är nästan helt vakna. Här är några exempel på väsen jag mött alltifrån en enstaka gång till många gånger:

  • Stenfolk, växtdevor, tomtar, småfolk, troll
  • Älvor och alver, djur och kraftdjur
  • Människor (;-)) och devor (skyddsänglar)
  • Förfädersandar, hjälpandar, kraftdjur
  • Ärkeänglar, guider, mästare och utomjordiska väsen
  • Gudar och Gudinnor

Jag ser alltså Gudar och Gudinnor som enskilda väsen. De är delar av Allkraften men inte symboliska omskrivningar för HELA Allkraften. De är oerhört mycket mer medvetna än vi är och har förmågor bortom vår fattningsförmåga. De är inte det högsta eller mest utvecklade som finns i Universum. Men de hör till de högsta energier vi som människor klarar av att vara i kontakt med.

Jag tror nämligen att själva Allkraften är så stark och ren att vi skulle brinna upp på en nanosekund om vi lyckades kontakta den kraften direkt utan mellanhänder. Så på sätt och vis är Gudar och Gudinnor ett mellanled mellan mig och Allkraften.

Mina gudar och andras gudar

Det här ger en intressant vinkling… för det innebär att jag tror på den kristne guden men är inte kristen. Jag tror också på Allah men är inte muslim. Kort sagt, i min tro finns det plats för alla gudar. Däremot är jag inte anhängare av allihop. Jag har valt (blivit vald av) mer hedniska gudar och gudinnor.

Lämna en kommentar