Kategori: Tankar

Den härliga doften av mogen frukt kittlar min näsa. Det är tidig höstmorgon. En liten vind rufsar om i bladen på buskar och träd i närheten och himlen ser ut som att den målats för hand. Luften känns krispig och klar som ett nytvättat fönster. Att andas in höstluften känns som att dricka från en fjällbäck. Allt är kallt, fuktigt och vibrerande av liv. Fåglarna har börjat sina flyttbestyr och ritar linjer på himlen då och då, gör nya mönster på det blå taket.

Mina fötter stiger tappert ut i gräset, barfota trots kylan. Jag bryr mig inte om att det är lite kyligt. Det är en uppfriskande kyla. Glädjen över att känna Moder Jord direkt under mina fötter ger också en sådan magisk värme att höstkylan inte riktigt når mig.

Det är inte fullmåne riktigt än, så idag ska jag bara titta, det blir inget skördat idag. Idag utforskar jag bara nya områden och tar reda på vilka växter och örter som fortfarande finns ute. Jag tycker så mycket om att vara mitt i elementen. Ett ögonblick står jag stilla, ögonen slutna. Känner luftelementet i vinden, kramar jorden med mina tår. Eldelementet värmer min hud genom den starka höstsolen. Och morgondaggen, som fortfarande ångar i gräset, låter mina fötter smaka på vattenelementet.

Jag sluter ögonen för ett ögonblick, andas och känner kraften som växer inom mig. Att bli ett med elementen. Att veta hur styrkan i mig växer tillsammans med känslan av att vara ett med omgivningen. Jag har saknat det och jag skickar tankar om tacksamhet till krafterna. Jag säger ingenting högt. Det finns inget behov av storslagna ord. Endast närvaro.

Och när min närvaro möter Hennes närvaro blir jag hel igen.