Frågan dök upp på ett forum idag, hur vi definierar oss och vår livsinriktning. Först tänkte jag bara svara lite kort men ju mer jag började fundera på saken desto mer insåg jag att jag förändrat min syn på både mig själv och min trolldomsvärld ganska rejält. En gång i tiden var jag nog lika vilsen som många verkar känna sig idag. Så jag blev inspirerad att skriva ner lite mer om hur mina funderingar ser ut kring ämnet idag.
Det som inte förändrats särskilt för mig är att jag fortfarande inte kan kalla mig Wiccan. Även om det finns aspekter hos den wiccanska tron som jag tycker om så är jag i grund och botten inte alls wiccan och kommer antagligen inte att bli det heller. Det har liksom aldrig varit min väg.
Däremot kallar jag mig rätt ofta för trollkvinna, just för att jag använder mig av trolldom. Och så det kontroversiella ordet häxa förstås. Häxa har jag kallat mig i många, många år utifrån min egen definition av ordet.
Min definition
En häxa är en bärare av kraft och kunskap. En som är fri från trosystem och dogmer och som därför kan kommunicera med Krafterna direkt. Hon hämtar sin kunskap främst från Krafterna själva, men studerar även andra läror och kunskapssystem för att vidga sin kunskapsbas.
Hon använder sig av trolldom och lever i väldigt nära relation med naturen. På sitt eget sätt bygger hon ihop sin egen trolldomstillvaro och ökar sin personliga kraft, utan att ge bort auktoritet till någon/något utanför henne själv.
Detta att hon skapar sitt eget magiska system och sin egen livsfilosofi, betyder dock ingalunda att hon plockar ihop det hon tycker känns bäst. Häxans väg är ingen enkel väg och hon kan inte alltid välja själv. Tvärtom, ibland kan Krafterna själva ge henne uppgifter som verkligen testar gränser och sätter skräck i henne. Men när hon antagit utmaningen och klarat av den så växer hon och hennes trollkraft ökar.
I hennes värld finns det många världar. Hon lever på gränsen till dem och hälsar på då och då och ibland får hon besök. Det finns ande och medvetande hos allting, därför finns också kraft och kunskap hos allting. Inget är bättre eller sämre. Alla delar av allting har sin plats och sin funktion.
Mer är inte alltid bättre
För mig fungerar det inte att blanda olika system och slå ihop dem till något nytt. Österländskt är österländskt, wicca är wicca, buddism är buddism och trolldom är trolldom. Var sak i sitt rätta sammanhang kan vara oerhört kraftfullt. Men jag är inte så förtjust i att blanda nu för tiden.
En gång i tiden började jag mitt sökande, som så många andra säkert gör och har gjort, genom att kasta mig över alla möjliga spännande andliga system och blanda hej vilt. Vad jag idag kallar min New Age-period. Under den tiden fick jag många fina insikter och fantastiska upplevelser. Men… jag blev också andligt stressad och tappade förmågan att se skillnad på vision och illusion. Jag upplevde ofta att känsla och förnuft bytte plats, i stället för att samarbeta.
Det tog tid att komma ner på jorden igen efter mina ”ljusår” 
Enkelhetens väg
Jag har på senare tid funnit en växande glädje och tillfredsställelse i att ägna mig åt ett ämne i taget. Det ger dels chansen till djupare förståelse för just det ämnet, och det minskar stressen över att ”hitta rätt” väg. Genom att lyssna allt mer på mig själv och på Krafterna och släppa allt mer av böcker, kurser och andras traditioner, så tycker jag att jag kommer allt mer hem i mig själv.
Det är i det lilla det stora bor
Det är i det enkla som det mest komplicerade kan beskrivas
Det är i stillheten jag känner rörelsen
Det är i tystnaden jag hör min själ
Det är i Nuet hela Universum möts i en enda punkt
Ur denna punkt skapas och återskapas livet
Som andetag, in… ut… kontraktion… expansion…
Det är i vändningen, i mellanrummet… som Livet bor…
Den yttersta magin
– Trollvind –
Makt, kraft och kunskap finns överallt. Kanske behövs det en häxas ögon för att se… kanske behövs det bara att man frågar på rätt sätt… och att man begriper att man måste ta emot svaren
